Det man absolute vill göra mest av allt i hela världen, det stoppas för en minut. Det blir tyst och jag känner att det kommer gråt i magen, men jag vill inte gråta.. Jag är besviken och arg för att inte få göra det jag vill mest i hela livet, det är en kärlek att springa med en handboll. Man blir aldrig trött på det, men med en närvaro som jag har, kommer aldrig försent. Jag gör allt för det. Men inte räcker det ens, dag ut och dag inte väntar man för match. men nej. Det går tydligen inte ha med en 14 åring som fyller femton om 3 månader, helt oacceptabelt.. Jag skriver ner detta för, det var inte första gången. ska det va så ska det vara! Jag tänker inte hämta vatten flaskor eller vara bänkvärmare, jag vill vara med i ett lag som behöver mig, ett som man har kul.

 Arg,arg&arg är vad jag är